Ca kl 9.30 var det min tur att ta sig till op-avdelningen. Ska villigt erkänna att jag fick en släng av vild panik när det var dags att lägga dig på britsen, och tårarna rann. Men sköterskorna var snälla och höll min hand, och sedan kom den välsignade narkosen.
När jag vaknade upplevde jag en väldigt stark hallucination: jag upplevde att jag satt vid mitt köksbord hemma och pratade i telefon. Någon sade flera gånger: "du måste vakna nu Maria, du har blivit opererad", varvid jag svarade bestämt "nej, ni har ringt fel, jag är hemma". Detta höll visst på en god stund innan jag vaknade till liv.
Därefter åkte jag till uppvaket, och jag mådde ok men var groggy. Efter ett par timmar var det dags att komma tillbaka till salen, där det togs prover och vi fick dropp. Vi fick vila, men uppmanades att promenera i korridoren en gång i timmen, samt att blåsa i en pipa för att öva lungorna (för att undvika lunginflammation).
Så förflöt hela eftermiddagen och kvällen.
Tyvärr drabbades jag av illamående och kräkningar, vilket sades bero på att gasen som sprutats in kunde påverka diafragman som då kunde reagera med kräkimpulser.
Jag fick något kräkningshämmande intravenöst framåt kvällen, som hjälpte som tur var.
Nästa dag gick i ett huj: väckning, frukost, promenad i korridor, informationsfilm, samtal med sköterska och slutligen med läkare, innan maken kom och hämtade mig.
Hela gårdagen var jag jättetrött, gick och lade mig kl sju på kvällen och somnade direkt! Sov gott hela natten utan att ha ont alls. Idag har illamåendet kommit och gått, men jag tog en Primperan som verkade hjälpa. Har lyckats ganska bra att få i mig vätska, samt kycklingsoppa till lunch.
Ikväll blir det hemmalagad potatis- purjolökssoppa!
Jag har varit jättejättetrött och till och från haft väldigt ont, men det går framåt. Vad glad jag blir över att se att det verkar gå bra för dig också!
SvaraRadera