torsdag 28 februari 2013

Matdagbok

Det var länge sedan jag skrev om min mat, vad jag äter, hur dags och hur mycket. Så här kommer en liten rapport från veckan som gått (det varierar inte så mycket, så jag kör ett sammandrag):

Frukost kl 7: alltid gröt på vardagar. Det är smidigt, mättar lagom mycket och går snabbt. Jag äter ca 1,5 dl med ca 1 dl mellanmjölk, och tar sötningsmedel och kanel på. På helgerna har vi finfrukost och då blir det oftast en macka, helst på grovt bröd eller surdegsbröd. Eftersom det bara blir en macka så får man ju tänka efter ordentligt vilket pålägg man ska välja, favorit just nu är skinka + ost med tomat på toppen (lite senap under skinkan så blir det extra gott!). Frallor har jag helt tappat smaken för faktiskt.

Förmiddagsfika: På jobbet fikar vi tillsammans kl 10, då tar jag ett knäcke med olika pålägg. På senaste tiden blir det väldigt ofta avocado (1/2) tillsammans med 2 msk makrill i tomatsås, den kombinationen är fantastiskt god. Annars kan det bli med keso + avocado eller keso + kaviar.

Lunch: Ibland rester från gårdagens middag, då blir det ca 1 dl pasta/ris eller 1 potatis tillsammans med 1 dl kött/kyckling eller vad det nu kan vara. Alltid sås till, jag älskar sås! Om jag inte har någon lunchlåda med mig så fixar jag oftast till något med keso och grönsaker. Ibland hämtar jag och min kollega sushi från sushistället nära jobbet, och då orkar jag äta halva (5-6 bitar). Men då räcker det ju till dagen efter!

Eftermiddag: vi fikar kl 15 och då tar jag antingen en knäckemacka med samma pålägg som tidigare, eller en liten skål med kvarg (Köper Lidls nästan fettfria, den är billigast) blandad med lite smaksättare som t ex sockerfri körsbärssaft. Ibland tar jag en liten skål keso med skivad banan (1/2).

Innan jag kör hem vid 16.30 tar jag ibland en frukt eller en skiva knäckebröd utan pålägg.

Middag runt kl 18: det blir oftast något snabbt och lättlagat på vardagar. Ibland kycklingwok (strimlad kycklingfilé med frysta wokgrönsaker), ibland spagetti och köttfärssås (jag får vara återhållsam med pasta har jag märkt, äter jag för mycket blir jag uppblåst i magen och mår inget vidare...), ibland tomatsoppa med makaroner i (världens enklaste tomatsoppa gör jag själv: fräser finhackad lök, i med en burk/förpackning passerade tomater, krydda med salt, peppar, kanske vitlök, basilika, flytande buljong, red med matlagningsgrädde, späd med vatten till önskad konsistens, lägg i makaroner som får koka med), ibland laxfilé i ugnen med ris och gräddfilssås.
På helgerna lagar oftast maken middag, och då gör han alltid smarriga saker. Jag har märkt att det funkar alldeles utmärkt att äta helt vanlig mat, men i mindre mängd.

Kvällsmål: Vid niotiden på kvällen tar jag en tallrik naturell yoghurt (3% fetthalt), ca 1,5 dl. I det bryter jag ner ett knäckebröd, tar 1 msk solrosfrön och ringlar lite honung på toppen. Det sover jag gott på!


Magbesvär

Jag har haft en del problem med magen de senaste två-tre veckorna, och det har dränerat mig på energi och dessutom gjort mig ganska orolig.
Det började med att jag blev extrem trög i magen under några dagar, och strax efter detta så fick jag en molande smärta på vänster sida av magen, snett ovanför naveln. Den kunde komma och gå, och jag kunde inte direkt urskilja något mönster. Det var ingen speciellt svår smärta, men eftersom den återkom hela tiden så blev jag naturligtvis orolig. Jag började tänka att det var straffet för att allt hade gått så bra, att jag på något sätt hade jinxat min operation genom att säga att jag inte drabbats av några komplikationer eller biverkningar...

Jag ringde till Aleris och fick telefontid med en av deras läkare, och han tog det hela på allvar och förhörde sig noga. Eftersom smärtan jag kände inte var så speciellt svår så trodde han inte på att det kunde röra sig om tarmvred, och det trodde inte jag heller. Han trodde snarare att det hade att göra med min tröghet i magen, och att tjocktarmen ligger ungefär där som smärtan var lokaliserad. Ordinationen blev att köpa Laktulos, att ta Omeprazol igen 2 ggr/dag för säkerhets skull samt att öka vattenmängden från 1,5 till 2 liter vatten per dag. Hjälpte inte detta skulle jag absolut höra av mig igen.

Redan de nästföljande dagarna så var trögheten i magen borta, därför behövde jag inte ge mig på Laktulosen. Jag koncentrerade mig istället på att dricka mer, äta mer fiber och försöka återgå till att äta långsamt. Jag slängde ut en fråga på en av de Facebookgrupper om gbp som jag är medlem i, och fick bra svar om att det kunde röra sig om inflammerade tarmfickor med rådet att prova Movicol.

Det onda har försvunnit utan att jag behövde gå vidare, men det fick mig att reflektera över vilken tur jag har haft hittills och att faran faktiskt inte riktigt är över. Man invaggas lätt i en känsla av trygghet när allt går på räls, och ibland händer det till och med att jag glömmer bort att jag genomgått en stor operation för mindre än 4 månader sedan...

måndag 18 februari 2013

Vinpremiär

Under helgen som gick så gjorde jag min alkoholdebut efter operationen. I samband med operationen så fick vi veta att vi helst skulle vänta minst 3 månader (gärna längre) innan vi testade alkohol, samt att vi skulle prova hemma i trygg miljö, och att vi inte skulle vara ensamma när vi gjorde det, utan se till att vi hade någon med oss.

All denna information har ju fått en att måla upp de mest hårresande scener inför ens inre öga. Allt från tonårssnedfylla med bråk och gräl, till nedspydda toaletter och skrikande och gapande på stan... Så när det väl var dags så hade jag bestämt mig att ta det extremt försiktigt. Jag överraskade maken med en Alla hjärtansdagpresent: en övernattning på gästivaregård med trerättermiddag. Så även om vi inte var hemma så tänkte jag att det var OK eftersom maken var med mig och skulle kunna ta hand om mig om jag spårade ut... Allt gick jättebra, jag bestämde mig för ett glas vitt vin eftersom jag gillar det bäst, och det glaset räckte över förrätt, varmrätt och dessert ända till barhänget efter maten då vi satt i fåtöljer vid brasan och bara njöt.

Det smakade härligt, och eftersom jag tog tre timmar på mig att dricka ett glas så kände jag mig inte direkt påverkad, bara lite varm om kinderna. Men jag sov gott på natten!

Men den här långa tidens avhållsamhet har gjort att jag har omvärderat drickandet något. Tidigare så ägnade jag mig, som så många andra, åt "slentriandrickande" på helgen, dvs. ett eller två glas vin på fredags- och lördagskvällen. Den mängden i sig är ju inget att hetsa upp sig över, men det är mest det oreflekterade förhållningssättet som jag funderar över. Det bara hör liksom till att man ska ta ett glas när det är helg. Ibland vet jag inte riktigt om jag verkligen, VERKLIGEN är sugen på det, eller om jag bara tar det för att jag alltid brukar...
Vi får väl se hur det utvecklar sig. Antingen så fortsätter jag att vara lite mer restriktiv, eller så kommer jag att falla tillbaka i gamla vanor.

torsdag 14 februari 2013

Alla hjärtans dag.

Idag är en dag som jag brukade hata förr i världen.

Den bara påminde mig om att jag var ensam, oälskad, tjock och ful. Fram tills jag vid 35 års ålder träffade honom som skulle bli min man, älskade, bästa vän och pappa till mitt barn så var jag i stort sett singel.

I tonåren - ingen kille nånsin. I 20-årsåldern - några enstaka kortare historier som aldrig utvecklade sig till något, oftast på grund av att killarna inte gillade mig På Det Viset ("du är en toppentjej, verkligen, men jag gillar inte dig på det viset...").

I 30-årsåldern - nätdejting som kunde hålla på ett tag men som alltid förr eller senare avtog. Fortfarande jag som ville för mycket. Fortfarande män som inte visste riktigt hur de ville, bara att de inte ville det med mig.

Tro nu för allt i världen inte att jag tycker synd om mig själv! För det gör jag inte. Jag har funnit den bästa man som man kan tänka sig, och det upphäver det mesta av min sorg från förr.

När Alla hjärtans dag infaller nu för tiden är jag uppfylld av tacksamhet över hur mitt liv har förändrats. Min fina lilla familj, mina föräldrar, mina syskon med familjer, mina vänner - alla dessa som finns runt omkring mig och ger mig en känsla av tillhörighet och gemenskap.

Så kontentan av allt det här? Saker och ting förändras. Tro mig. Oftast till det bättre, om man jobbar för det.


Sonens Alla <3 dagkort till mig i morse.

torsdag 7 februari 2013

Kvartalsrapport

I förrgår var det faktiskt 3 månader sedan min operation, och jag tänkte ge mig i kast med en liten summering.

Vikt:

Sedan den dagen då jag skrev in mig på Aleris (29/8 2012) så har jag gått ner 25 kg. Sedan själva operationen är det ca 17 kg, på tre månader. Det tycker jag är en alldeles lagom takt... Klart att man kanske vill rasa i vikt för att det ska gå snabbt, man vill ha resultat NU. Men om det hade gått fortare så hade jag nog haft svårt att hänga med, i huvudet. 
Det kan faktiskt redan nu kännas overkligt, magiskt. Egentligen är inte är inte själva viktnedgången det märkligaste. Jag har ju vid ett par tidigare tillfällen lyckats kämpa mig ner runt 30 kg, med svett och möda. Skillnaden nu är att jag VET att jag inte kommer att gå upp igen. Vid vanlig bantning så är ju det den jobbigaste biten: att veta att om jag släpper det allra allra minsta på garden så kommer kilona tillbaka med blixtens hastighet, med några extra tillgodo.
Vetskapen om att det är helt annorlunda nu, att jag inte behöver kämpa utan bara låta kroppen bestämma själv i lugn takt, är berusande. Vilken lättnad! Det känns som att jag sluppit ut ur ett övervakningsfängelse...

Kläder:

Jag har minskat från stl 56 till stl 50-52! Jag kan handla kläder på NoaNoa! Jag tycker att kläderna sitter bra, och jag känner mig snygg! Jag rotar fram än det ena, än det andra ur min garderob, kläder som jag sparat eftersom jag inte kunnat skiljas från dem och eftersom jag med en dåres envishet hoppats att jag en gång ska kunna ha dem igen. och den tiden är nu! Jag köper en del, men bara på rea eller via second hand, så klädkontot är fortfarande relativt blygsamt. Något säger mig att det kommer att ändras framöver...

Mat:

Som jag tidigare skrivit om så verkar jag ha den stora turen att tåla det mesta. Jag har knappt haft någon dumpning att tala om (några episoder som eventuellt varit dumpning, men verkligen inget som besvärar). Jag märker att min inställning till godsaker har helt förändrats. Förr: om någon hade bjudit på kaka på jobbet så hade jag antingen 1. tagit en bit och resten av eftermiddagen tänkt på hur mycket mer jag skulle vilja ha av den eller 2. inte tagit något av kakan och tillbringar resten av dagen med att tänka på hur god den måste ha varit och hur sugen jag var på att ta en bit. Numera konstaterar jag att jaha, det bjuds på kaka men jag ska inte ha någon. Sedan tänker jag överhuvudtaget inte mer på den. Förstår ni vilken otrolig förändring? Det är knappt så att jag tror det själv!

Summering: jag är helnöjd med min operation, och jag inser också vilken tur jag har haft!




fredag 1 februari 2013

Noa Noa

Såklart blev jag förkyld, fattas bara annat! Sitter här på fredagseftermiddagen och snorar, och vill egentligen inte vara på jobbet eftersom det inte är schysst att smitta ner sina kollegor. Men det är som sagt fredag, och jag ska försöka kurera mig i helgen.

Nu till något betydligt trevligare... Noa Noa! Jag fullkomligt älskar deras kläder (allihop!) och hade jag bara kunnat så hade jag förmodligen gått klädd i deras plagg vareviga dag. Det har varit en stor sorg för mig, att jag inte har kunnat ha deras kläder. Jag har ibland gått in i butiken, klappat lite på de underbara tygerna och suckat längtansfullt över någon speciellt delikat liten trasa. Aldrig har jag känt mig så hopplöst tjock och klumpig som när jag rör mig därinne, denna butik som för mig är själva sinnebilden för det som är feminint och vackert.

Men igår tipsade mig en kollega om att de hade 70 % rea, och jag tänkte att jag chansar på att åka dit. Och vet ni vad? Jag hittade en alldeles underbar klänning, och en mjuk och skön cardigan! Som faktiskt passade! Ja, klänningen satt liiite för stramt för att de skulle kännas helt bekvämt, men jag vet ju att det är en tidsfråga (kanske 2-3 veckor?) tills jag kan ha den. Så lycklig!

Klänningen ser ut så här:

Bilden lånad från www.noanoa.com