Vinpremiär

Under helgen som gick så gjorde jag min alkoholdebut efter operationen. I samband med operationen så fick vi veta att vi helst skulle vänta minst 3 månader (gärna längre) innan vi testade alkohol, samt att vi skulle prova hemma i trygg miljö, och att vi inte skulle vara ensamma när vi gjorde det, utan se till att vi hade någon med oss.

All denna information har ju fått en att måla upp de mest hårresande scener inför ens inre öga. Allt från tonårssnedfylla med bråk och gräl, till nedspydda toaletter och skrikande och gapande på stan... Så när det väl var dags så hade jag bestämt mig att ta det extremt försiktigt. Jag överraskade maken med en Alla hjärtansdagpresent: en övernattning på gästivaregård med trerättermiddag. Så även om vi inte var hemma så tänkte jag att det var OK eftersom maken var med mig och skulle kunna ta hand om mig om jag spårade ut... Allt gick jättebra, jag bestämde mig för ett glas vitt vin eftersom jag gillar det bäst, och det glaset räckte över förrätt, varmrätt och dessert ända till barhänget efter maten då vi satt i fåtöljer vid brasan och bara njöt.

Det smakade härligt, och eftersom jag tog tre timmar på mig att dricka ett glas så kände jag mig inte direkt påverkad, bara lite varm om kinderna. Men jag sov gott på natten!

Men den här långa tidens avhållsamhet har gjort att jag har omvärderat drickandet något. Tidigare så ägnade jag mig, som så många andra, åt "slentriandrickande" på helgen, dvs. ett eller två glas vin på fredags- och lördagskvällen. Den mängden i sig är ju inget att hetsa upp sig över, men det är mest det oreflekterade förhållningssättet som jag funderar över. Det bara hör liksom till att man ska ta ett glas när det är helg. Ibland vet jag inte riktigt om jag verkligen, VERKLIGEN är sugen på det, eller om jag bara tar det för att jag alltid brukar...
Vi får väl se hur det utvecklar sig. Antingen så fortsätter jag att vara lite mer restriktiv, eller så kommer jag att falla tillbaka i gamla vanor.