torsdag 7 februari 2013

Kvartalsrapport

I förrgår var det faktiskt 3 månader sedan min operation, och jag tänkte ge mig i kast med en liten summering.

Vikt:

Sedan den dagen då jag skrev in mig på Aleris (29/8 2012) så har jag gått ner 25 kg. Sedan själva operationen är det ca 17 kg, på tre månader. Det tycker jag är en alldeles lagom takt... Klart att man kanske vill rasa i vikt för att det ska gå snabbt, man vill ha resultat NU. Men om det hade gått fortare så hade jag nog haft svårt att hänga med, i huvudet. 
Det kan faktiskt redan nu kännas overkligt, magiskt. Egentligen är inte är inte själva viktnedgången det märkligaste. Jag har ju vid ett par tidigare tillfällen lyckats kämpa mig ner runt 30 kg, med svett och möda. Skillnaden nu är att jag VET att jag inte kommer att gå upp igen. Vid vanlig bantning så är ju det den jobbigaste biten: att veta att om jag släpper det allra allra minsta på garden så kommer kilona tillbaka med blixtens hastighet, med några extra tillgodo.
Vetskapen om att det är helt annorlunda nu, att jag inte behöver kämpa utan bara låta kroppen bestämma själv i lugn takt, är berusande. Vilken lättnad! Det känns som att jag sluppit ut ur ett övervakningsfängelse...

Kläder:

Jag har minskat från stl 56 till stl 50-52! Jag kan handla kläder på NoaNoa! Jag tycker att kläderna sitter bra, och jag känner mig snygg! Jag rotar fram än det ena, än det andra ur min garderob, kläder som jag sparat eftersom jag inte kunnat skiljas från dem och eftersom jag med en dåres envishet hoppats att jag en gång ska kunna ha dem igen. och den tiden är nu! Jag köper en del, men bara på rea eller via second hand, så klädkontot är fortfarande relativt blygsamt. Något säger mig att det kommer att ändras framöver...

Mat:

Som jag tidigare skrivit om så verkar jag ha den stora turen att tåla det mesta. Jag har knappt haft någon dumpning att tala om (några episoder som eventuellt varit dumpning, men verkligen inget som besvärar). Jag märker att min inställning till godsaker har helt förändrats. Förr: om någon hade bjudit på kaka på jobbet så hade jag antingen 1. tagit en bit och resten av eftermiddagen tänkt på hur mycket mer jag skulle vilja ha av den eller 2. inte tagit något av kakan och tillbringar resten av dagen med att tänka på hur god den måste ha varit och hur sugen jag var på att ta en bit. Numera konstaterar jag att jaha, det bjuds på kaka men jag ska inte ha någon. Sedan tänker jag överhuvudtaget inte mer på den. Förstår ni vilken otrolig förändring? Det är knappt så att jag tror det själv!

Summering: jag är helnöjd med min operation, och jag inser också vilken tur jag har haft!




1 kommentar:

  1. Vad härligt att du kan summera med att du är helnöjd!! Grattis :)

    SvaraRadera