måndag 12 november 2012

Skön dag

Dagen har varit skön och harmonisk. Min mamma kom förbi och föreslog en tur till Emporia, det nyöppnade jätteköpcentrat som alldeles nyligen öppnat alldeles nära oss. Jag har varit på väg dit en gång innan strax före operationen, men vänt tillbaka när jag såg kön... av bilar på väg in på parkeringsplatsen.

Idag var det förhållandevis lite folk, eftersom vi kom dit vid elvatiden. Jag har sett bygget växa fram under ett års tid, eftersom jag passerar förbi varje dag på väg till jobbet. Men det var verkligen en upplevelse att se det inifrån. Jag tycker att de har lyckats bra med att skapa en känsla av att vara lite annorlunda än alla andra köplador, vilket nog är en förutsättning om man ska lyckas.

Min tanke med att åka dit var inte enbart för förströelsen skull, utan det fanns ett underliggande skäl också. Jag kan ha tendenser till att känna lite panik om jag är på stora ställen fullpackade med  folk, och efter operationen har jag nojat lite över att ge mig av för långt hemifrån. Jag har fått för mig att jag skulle kunna drabbas av akut blodsockerfall, bli jättedarrig, få hjärtklappning och allmänt gripas av panik.

Så det var lite i terapeutiskt syfte som jag ville åka dit tillsammans med henne, så att hon skulle kunna ta hand om mig :). Jag grundade med mellanmål precis innan vi gick, jag tog med mig en burk barnmatspuré och min vattenflaska för säkerhets skull. Allt gick naturligtvis jättebra, och vi strosade runt i affärer i en timme ungefär innan vi for hem.

Jag tror definitivt att jag måste utmana mig själv och mina olika nojor, jag vill ju kunna vara spontan och inte behöva oroa mig i förväg för än det ena, än det andra. Jag kan tänka mig att i takt med att övervikten försvinner så kommer jag att känna mig osäker och otrygg i olika tillfällen, och då är det lätt att nojorna tar överhanden.

Det är ju så dubbelt det där: å ena sidan avskyr jag min övervikt och vill inget hellre än att bli av med den, å andra sidan är det min trygghet... Utmaningen nu blir ju därför att inte ge efter för slängar av ångest utan att försöka möta dem "head on".

Jag måste förresten dela med mig med receptet på den smarriga soppan jag gjorde ikväll: broccolisoppa med Philadelphiaost:
1 stånd broccoli skäres i buketter, stammen skalas och skärs i mindre bitar. Kokas mjuk i saltat vatten  tillsammans med en hackad schalottenlök (går bra med vanlig gul lök också), samt två små potatisar.
Ta bort en del av spadet (spara för att kunna späda vid behov) och mixa, värm sedan igen och klicka i 100 g  Philadelphiaost (jag tog den med 26 % fettthalt). Tillsätt kalkonkött i skivor (smörgåspålägg) för ökat proteininnehåll,och mixa igen. Smaka av med salt och peppar.

Yummy!

2 kommentarer:

  1. Härligt att utflykten blev bra :) Du är beundransvärd som tar dig an dina svårigheter och klok som tar små steg i taget. Så viktigt att vara snäll mot sig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är väl så att insikterna kommer med åren...:)!

      Radera