...mot jul och ingen är gladare än jag! jag älskar denna tiden på året och kan inte få nog av julmys och pyssel.
I söndags skulle vi samla större delen av den närmsta släkten för en julpysseldag, men på grund av snöovädret dök varken makens mamma eller min mamma och pappa upp. Brodern med familj kom dock, samt det ena systerbarnet.
Vi bakade både pepparkakor och lussekatter, och hade det ofantligt mysigt med julmusik på repeat. När lussekatterna var färdiga och kom varma och doftande ur ugnen, upplevde jag för första gången sedan operationen en inre kris. Ugnsvarma nybakade lussekatter tillsammans med kall mjölk är ungefär det allra allra godaste jag vet, och att inte få sätta tänderna i en kändes oerhört sorgligt...
Jag har faktiskt inte upplevt några som helst problem innan när det gällt någon försakelse. Jag antar att vi alla har en svag punkt, något som vi har svårt för att förlika oss med att vi inte längre kan njuta av. Till min förvåning har jag inte saknat vare sig chips, läsk, kakor eller choklad något speciellt, men lussekatter...
På den ljusa sidan jag meddela att det nu är - 18 kilo på denna kropp (sedan starten i augusti).
18 kilo mindre! Super : )
SvaraRaderaFörra året fick jag inte en enda lussekatt och det gick att leva med. I år har jag ätit en halv, precis idag. den var god, men kändes inte så "helig". Ost är min värsta försakelse - vågar fortfarande inte ha typ lagrad Grevé hemma.
Ost ja.... har inte ens börjat fundera på det. Har haft lite riven parmesan på min köttfärs, men har hittills låtit bli att äta bitar, som jag gjorde tidigare :).
RaderaVad bra - bitar parmesan är farligt goda :)
SvaraRadera