Att återfinna sig själv - på cykel

Idag har jag gjort investering i mig själv.

Förr var jag en cyklande människa. Vart jag än skulle så cyklade jag: till jobbet, till högskolan, för att handla, ut på kvällarna, hem till kompisar, på utflykter, ner till stranden....
Det underlättade ju såklart att jag bodde väldigt centralt mitt i Malmö, och hade kanske max 15-20 minuters cykelväg till alla destinationer. Att cykla i Malmö är ju också en ren njutning, med massor av fina cykelvägar. Jag älskade att susa fram med vinden flaxande i håret!

Men nånting hände. Jag tror det började när jag fick barn. Vi bodde då mitt i stan, vid Davidshall, och jag hade nära till allt till fots med barnvagnen. Av någon anledning blev det aldrig av att skaffa barnsits till cykeln, så jag cyklade nästan inget alls till slut. När sedan sonen började dagis så fick vi plats på ett dagis tvärsöver gatan dit vi promenerade. Jag fick jobb i Köpenhamn och ett tag cyklade jag till stationen för att ta tåget, men efter ett tag blev jag galen på försenade och överfulla tåg, så jag skaffade en liten bil och började bilpendla.

Sedan var det kört. Det blev bilen allt oftare, och eftersom jag satte mig i bilen direkt efter att ha lämnat på dagis, körde till jobbet, klev in och satte mig vid datorn, klev ut i bilen vid fem och körde hem, så kan ni ju förstå själva hur det blev med den allmänna kondisen och viktökningen som obönhörligen följde (och då var jag redan rejält överviktig till att börja med...).

Sedan började jag jobba i Lund, och då återgick jag till att cykla till bussen för att ta bussen till jobbet. Men för ca två år sedan lämnade vi innerstan och köpte ett radhus, och då krävde vardagslogistiken att jag började bilpendla igen.

Så där är jag nu. Vi bor i ett radhusområde där jag har ca 5 minuters bilväg till det lilla centrumet i Limhamn med affärer, bibliotek, post etc. Och jag tar alltid bilen till. Om jag vill in till centrum av Malmö tar jag bilen (och betalar en förmögenhet i parkeringsavgifter). Jag tar bilen när jag lämnar sonen på skolan, och tar därefter motorvägen till Lund och jobbet.

Länge har jag känt en saknad efter den där tjejen jag var tidigare. Hon som älskade att cykla fort med vinden flaxande i håret.

Så idag har jag slagit till och köpt mig den här, med vars hjälp jag ska försöka återfinna henne:

Bild lånad från www.skeppshult.se