Äntligen vår!

ÄNTLIGEN vår! Man trodde nästan inte att det skulle ske, att vi fastnat i något slags tillstånd av evig permafrost.... Men nu känner jag livet i mig!

Igår konstaterades ytterligare 1 kg ner, och sammanlagt är det nu 29 kg. Underbart känns det! När jag nu accepterat ett det går långsamt för mig, jag snittar ungefär 2 kg per månad, så känns varje kilo som en oväntad framgång.

En annan sak som jag upptäckte igår är att jag har fått anmärkningsvärt mycket bättre kondis, utan att egentligen ha jobbat för det!
Vi tog en tur till Skrylle friluftsområde igår, hela familjen inklusive mina föräldrar. Vi tänkte ta med picknick oss sedan gå en lagom lång runda, sådär 3 kilometer tänkte vi skulle vara lagom.

Men hur det nu var så lyckades vi villa bort från den runda vi tänkt oss gå, och halkade in på en annan som var betydligt längre. Vi gick och gick, det var väldigt kuperat och ganska stenigt, det gick brant neråt i vissa stycken, och brant uppför i vissa. På grund av min pappas skruttiga knän så fick vi ta ganska många pauser, så promenaden tog ca 2 timmar. Men det jag efter en stund blev varse var att jag kunde ta de steniga och branta uppförsbitarna relativt opåverkad.

Om jag gjort samma promenad för ett halvår sedan så vet jag att jag haft nära-dödenkänslor varje gång jag såg att stigen gick uppför igen... Jag hade flåsat och flämtat, och säkert fått panik vid några tillfällen för att det kändes som jag inte fick luft. Troligen hade mina knän och höfter gjort väldigt ont, och jag hade varit på ett uruselt humör på grund av känslor av misslyckande. Jag hade inte kunnat föra ett samtal på grund av flåsandet och flämtandet, och jag hade alldeles säkert hamnat på efterkälken, skitsur och arg...

Igår kunde jag njuta av omgivningarna, jag kunde småprata med föräldrarna och skoja med sonen, jag kunde  spurta lite grann uppför de brantaste partierna istället för att sega mig upp med hjälp av maken.... Fantastiskt!

Eftersom jag i ärlighetens namn inte har motionerat alls sedan operationen, så måste detta bero enkom på att jag väger mindre. Och jag inser att när jag väl kommer igång med motionerandet, så kommer det kännas SÅ mycket lättare nu, än när jag försökte mig på att motionera för ett halvår sedan.