Börjar oroa mig för att min viktminskning ska plana ut fullständigt. Tänk om jag inte alls kommer att vara en av de där 80 % gbp-opererade som går ner 75 % av sin övervikt? Tänk om det inte blir mer? Tänk om jag gått igenom allt detta för att stanna på en viktminskning på 38 % av min övervikt? Det känns inte alls ok...
Jag VET att alla hamnar på platåer då och då. Jag tycker bara att platåerna har avlöst varandra på sista tiden, och att de varar väldigt länge.
Jobbiga tankar har fått fäste i mitt huvud igen och snurrar runt, tankar som jag varit befriad från sedan länge. tankar på vad jag äter och hur mycket, vad jag ska minska ner på, hur jag kan ändra mitt intag. Som ett brev på posten kommer också den sjuka motreaktionen: att äta. I morse tuggade jag i mig sonens ratade rostmacka med smör och kaviar som jag DEFINITIVT inte skulle äta. Det är ett beteende som jag ägnade mig mycket åt i mitt tidigare liv, och som jag trodde att jag kommit över/gjort mig av med. Så icke alls... den fulingen ligger bara och väntar på att sticka upp sitt tryne när tillfället är det rätta!
Tur i alla fall att jag är medveten om det, och i ärlighetens namn så stoppade jag mig efter 2/3 av mackan vilket jag inte hade gjort för ett halvår sedan. Och jag mådde ganska tjyvtjockt efteråt, så någon form av pollett har kanske trillat ner trots allt?
Det är i alla fall helg snart utan några förpliktelser alls, utan bara trevligheter i form av Stora Symässan i Malmö. Dit ska jag och garnporra. Because I´m worth it!
Alla bilderna är hämtade från http://symassan.wordpress.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar