Nu är semestern oåterkalleligen slut, och vardagen har gjort sitt intåg i mitt liv. Det är tillbaka till havregrynsgröt till frukost, knäckemacka till 10-fikat, lunchlåda, knäckemacka till trekaffet och lagad middag på kvällen. Ordning och reda med andra ord, och det kan nog inte skada eftersom jag i princip stått still i vikt den senaste månaden...
Det känns verkligen frustrerande och jag försöker verkligen att inte börja noja om det. Jag VILL INTE börja tänka bantning igen, jag är SÅ färdig med det destruktiva tänkandet!
Utmaningen för mig blir hur jag ska hantera ångesten över min uteblivna viktnedgång (det rör sig med all sannolikhet om en utdragen platå). Tidigare har jag ju paradoxalt nog dövat ångesten med...ja, just det: mat!
Funkar nog inte så himla bra längre...
Och ja, jag vet: jag bör börja träna och röra på mig. Faktum är att jag avlagt ett löfte till mig själv att jag ska börja cykla på min träningscykel en stund varje kväll, med start idag. Jag var ju väldigt duktig innan operationen, men sedan har det liksom inte blivit av...
Nej, skärpning! Om det är vad som krävs för att jag ska slippa banta även i fortsättningen, so be it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar