onsdag 4 september 2013

Babysteps

Nu verkar det som att jag har börjat röra mig neråt i vikt så sakteliga... Vågar knappt skriva om det, så att jag inte jinxar det!
Det har varit en tuff lärdom: att mina sjuka bantartankar inte ligger längre bort än att en platå kan locka fram dem på ett kick! Att jag kan känna ett sug efter att tröstäta, eftersom jag ju ÄNDÅ inte går ner (känns igen?)...
Jag har inte gett efter för impulserna, och jag har lyckats styra upp mitt matintag och äta mer proteiner och mindre kolhydrater, samt att dricka mer vatten. Men det ÄR skrämmande att de destruktiva tankarna och beteendena finns kvar så nära under ytan!
Jag står och balanserar på 100-strecket och hoppas innerligt att jag kommit över på andra sidan på söndag, då jag får väga mig. Att få lämna det tresiffriga skräcklandskapet och ta små, små steg in på jungfrulig tvåsiffrig mark!

2 kommentarer:

  1. You go, girl! *knäpper med fingrarna, putar med munnen och ser allmänt 90tals-getto ut*

    SvaraRadera