Tema: kläder

Idag tänker jag på kläder.

Kläder som jag haft och inte längre kan ha, närmare bestämt.
Det känns helt otroligt att jag nu ska kliva av den där storlekskarusellen.
Att pendla mellan storlekarna och inte vilja göra sig av med den där fina klänningen eller den där sköna tunikan eller de där snygga jeansen eftersom kanske, KANSKE kommer jag att kunna ha dem igen.
Att tänka att "den här gången kommer jag nog att klara av att gå ner och kommer att komma i plagget igen".
Till våren. Eller till sommaren. Eller efter jul.
Sedan besvikelsen och självföraktet när det misslyckades igen.

Nu är det snart slut på det, vilket känns.... overkligt. Eftersom det varit en så stor del av mitt liv.

Anlänt på op-vikt, lugnt & fint

Var förbi en sväng på Aleris imorse för att kontrollera vikten inför op. Redan för ca 10 dagar sedan hade jag nått min målviktnedgång inför op (-6 kg) och fick då beskedet av dietisten Ida att jag inte behövde köra hard core med Modifasten utan kunde äta lite varierat, men dock fettsnålt.
Vilken lycka! Jag som kaxigt tidigare sagt att "ja vadå, tre veckors flyt, det är väl ingenting!" hade upptäckt att jag hade väldigt svårt med att avstå från mat...

Nu har jag alltså sedan förra besöket kört lite blandat: fil och havreflingor till frukost, Modifast-soppa till lunch (eftersom den smakar bra och det är extremt behändigt att slippa joxa med matlådor), middag med familjen oftast bestående av kött/fisk/fågel samt grönsaker. Detta har fungerat till belåtenhet eftersom jag idag konstaterade att jag hade gått ner ytterligare ca 0.4 kg. Inte mycket, men tillräckligt...

Under veckan ringde Aleris och frågade om jag var intresserad av att vara med i en studie med fokus på hur man kan minska illamåendet direkt efter op. Givetvis ville jag det! Man ska slurpa i sig en speciell kolhydratdryck direkt innan op, och den ska sedan ha en positiv inverkan på post-op-illamåendet.

Hämtade alltså ut dem på Aleris idag, och efter ett ingående studium av innehållet verkar det röra sig om...citronsaft. Så det kan ju vara ett tips till er andra inför op: drick saft innan op.

 Citronsaft?

Förberedelser

Man funderar. På vad som kan hända.

På informationsträffen i slutet av augusti rapporterade kirurgen om ett procenttal på 1.4, när det gällde hur många som upplever komplikationer efter ingreppet. Det är ju inga siffror att hetsa upp sig över, precis.

Fast å andra sidan: de som verkligen drabbas av komplikationer, som t ex Linda Söderlund, lider ju något alldeles enormt.

Å tredje sidan: med den viktutveckling jag har upplevt under de senaste 20 åren så torde det vara ganska stor risk för allvarliga komplikationer av själva vikten i sig. En inte alldeles omöjlig tanke är att jag skulle kunna hamna i rullstol inom 15 år, pga utslitna knän och leder.

Suck. Hur man än vänder och vrider på detta beslut så slutar det alltid med att "Ja, men ska jag göra ISTÄLLET då?".
Så det är väl lika så bra att sluta grubbla och bara koncentrera sig på att ta sig igenom den här veckan med förståndet i behåll och nerverna under kontroll.

Tror det blir bra, det här.

Starten på resan - snart bär det av.

Ok.
Snart börjar det.
Om exakt en vecka ligger jag förmodligen yr och illamående någonstans på en brits. På Kristianstads sjukhus.
Min magsäck är då förbikopplad och lämnad åt sitt öde att vila i all evighet (?).
Min matstrupe är påkopplad tunntarmen, med endast en liten ficka som hädanefter ska agera magsäck.
Jag kommer, om allt går som det ska, gå ner kraftigt i vikt och efter ca 1 år landa på en nivå som känns lagom.
Var den nivån kommer att hamna har jag faktiskt ingen aning, eftersom jag i mitt vuxna liv aldrig varit "normalviktig" (vad nu det är).

Snart kör vi. Häng med.